Tänker och tinker.

Jag har två fina hästar. Mamma tinker och hennes dotter, kallad fölet.
Vi gillar varandra, vi tre halvgamla käringar. Är liksom på samma våglängd. Gillar att släntra omkring här hemma på gården och göra just ingenting. Inte har vi nån längtan ut i stora världen.
Inte heller längtar vi att göra karriär eller röra oss i några finare kretsar. Nejdå, vi är nöjda bara vi får äta oss mätta och ta en vattskvätt när vi blir törstiga.
Nu är det så att vissa utövar påtryckningar på oss. Tycker att vi drar in för lite pengar till staten och så. Men se det skiter vi fullständigt i. Vi lunkar på i vår egen takt och överlåter åt andra att vara korkade.
Varför ska vissa slita så andra kan få höga pensioner. Jag tänker på bankcheferna och andra höjdare. Medans vi, folket ska tänka på miljön och sortera sopor. Helt i onödan. För så länge roffarna roffar åt sej och aldrig blir nöjda så hjälper det inte hur vi sorterar. Det är de som roffar åt sej mer än de kan äta som är de stora miljöbovarna och borde sorteras bort.



När jag frågade Mamma tinker vad hon tyckte ruskade hon bara sakta på huvudet. Jag förstod vad hon menade.