fredag 26 september 2008

Idag har jag inget att förmedla till er mina kära läsare.
För ni har väl väntat på fortsättning, förstår jag.
Tomma papper, som man kunde säja förr i tiden, är inget man lär sej nåt av.
Det gör man förvisso ej heller av denna blogg, men ändå.

Mitt liv är så jäkla egoistiskt. Allt jag gör, gör jag för mej.
Så om ni läser det här, så kom ihåg, att detta är mina ord.
Vartenda ett. Ni har ingen som helst rätt att lägga er i eller tycka nåt om dem.
Jag skriver vad fan jag vill. Helt utan hänsyn till vare sej den ena eller den andra.

Ikväll ska jag skriva dikt.

Aftonen var inte så ljum.
Vägen alltför lång.
Mörkret skrämmande
och någonstans ett prasslande spöke med blicken hårt fastnaglad i min nacke
Vänd dej inte om
Vänd dej inte om
Tanken ekade
Rädslan drev kårar över min kropp
Plötsligt
Utan en min
vänder mej om
Spottar spöket rakt i ansiktet.

MHOAHAHA Där fick du