Jägare med schizofren städerska.

I will start to tell you att there finns no Tomte. Jag är helt säker nu, aldrig att jag går på det igen. Skojare.
But det finns jägare.
In my family är det a lot of jägare. Maby not so många but fullt tillräckligt. They hunt all day long, sometimes ända till the evening. Det passar mej som handsken. I can do what ever I want. Allmost I do nothing. But det händer att jag klär mej som en kvinna och beger mej till Morristown... Eller maby it was Fantomen. Jag tog fel. Sorry. Jag klär på mej och sticker down there to Berget. There finns det en affär. I vägrar gå inside there. I hate den affären, faktiskt det enda jag hatar och någonsin har hatat i hela mitt liv. Annars I can förlika mej med everything, but not den affären. Please, dont tvinga mej dit. Hellre svälter jag or eat fox from my hunting husband.

By the way, I have been thinking. Jag tror att jag måste sluta skriva på "svengelska".
Det har gett mej problem i umgänget med andra människor. Dom fattar inte vad jag pratar om längre, och det beror på att jag talar som jag skriver numera. Det har resulterat i att mina närmaste ett flertal gånger försökt få mej omhändertagen. Dom tror att jag är schizofren. Men det är jag inte. Bara onaturligt intelligent. Fast det förstår dom inte, stackarna.